Jag har smugit in bakvägen till en svartpub på 160 kvadrat, räknat födelsemärken på okända underarmar och gått barfota över blöt asfalt mellan Lördag-Söndag. Bara för att återfinna mig själv i bortglömda vänner, mitt i skrattkrampen och idiotin.
Jag har stått på hold länge nu, avvaktande och nästan-kännande. Jag har tappat alla nyanser i jakten på färgerna & försökt ta de djupa andetagen trots att syret är begagnat.
Men jag tycks stå kvar där jag började och jag känner inte dig.
Så jag återupptar ett gammalt kapitel, eller så hoppar jag bara över ett nuvarande.
För att det var bättre förr & jag orkar inte hålla andan.
Åh, jag älskar dig och texten!
SvaraRadera