LeLoveimage.blogspot.com
Jag har gjort allt. Hållit andan och händer och allt det där. Blottat mig i badrumsljus & sovrumsmörker och klamrat mig fast vid forna möten.
Men hur mycket jag än studerar den känslomässiga metafysiken inser jag att vi har nog olika semantik. Det finns ingenting kvar. Det har nog aldrig funnits någonting från början. Jag kanske romantiserade allting. Fastnade i illusionen av att människor kan leva i termer av ögonblick. Bevingade & fria. Men städer faller sönder & vi är lika trasiga som förut. Du krigar med samvetesdemoner och jag är inte självhatande nog att alliera dig. Eller att invänta dig. Så jag lämnar tålamodet och erkänner mig besegrad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar