Det är nästan helt tomt i brunnsparken klockan nollfem.femtio. Himlen är krispigt blå och pudrad med ljusrosa sockervaddsmoln. Utanför Nordstan står en man med sin gitarr. Han sjunger om att rädda natten, omringad av parkbänksalkoholister & platåskorstjejer med postorderdreads, som fastnade på vägen hem från efterfesten.
Morgonpigga fiskmåsar jagar frukost och kvällströtta veckopendlare smälter sin. Trottoarerna är kalla och luften är ny. Det är en sådan morgon som känns som ett nederlag och en nystart, lite på samma gång. Men mest av allt känns den verkligt surrealistisk.
Natten känns ganska avlägsen, trots att jag nyss lät den upplysa mig och utpumpa mig, mitt i blodtrycksfall och uppståndelse. Du avslöjade sanningar för dig själv (för jag var redan upplyst) som du visade mig kartan över himlavalvet (och det känslomässiga helvetestrasslet).
Du har redan svaret på alla dina frågor, om du tänker efter.
Men jag klandrar dig inte. Det är lätt att göra livet svårt & allting är föränderligt ändå. Det ingår i premisserna av att leva och känna. Jag har inget emot att vara en referens i ditt liv, så länge jag får läsa dig. Ett kapitel eller flera.
Och kanske känna lite för dig. Kravlöst & rättvisemärkt, med hjärtat ut-och-in.
Natten känns ganska avlägsen, trots att jag nyss lät den upplysa mig och utpumpa mig, mitt i blodtrycksfall och uppståndelse. Du avslöjade sanningar för dig själv (för jag var redan upplyst) som du visade mig kartan över himlavalvet (och det känslomässiga helvetestrasslet).
Du har redan svaret på alla dina frågor, om du tänker efter.
Men jag klandrar dig inte. Det är lätt att göra livet svårt & allting är föränderligt ändå. Det ingår i premisserna av att leva och känna. Jag har inget emot att vara en referens i ditt liv, så länge jag får läsa dig. Ett kapitel eller flera.
Och kanske känna lite för dig. Kravlöst & rättvisemärkt, med hjärtat ut-och-in.
Tycka om.
SvaraRadera