Du upptäcker världen och jag drömmer om den. Vi reser och vi faller, finner & försvinner. Vi försöker foga ihop verkligheten så att den skall få någon form av mening. En början och ett slut och någonting däremellan. Men vi studerar bara skuggbilderna och kanske finns det inga riktiga konturer mellan allt. Vi finner syre och döper grundämnen, fryser vatten och blir handlingsförlamade.
Vi kommer vilse, vi hittar rätt.
Och vi slutar leta.
Vi sätter Gud mot resten och hoppas på det bästa.
Vi läser raderna av de forna grekerna, och försvinner i den tidlösa argumentationen. Individen & staten, själen och döden.
Och vi försvinner mellan epokerna.
Vi går sönder, vi blir ihop. Och vi sprider ut oss själva på fem miljoner kvadratkilometer.
Vi tappar förståndet, vi förstår och vi missförstår.
Men vi lyckas aldrig riktigt fylla ut tomrummet.
Så du upptäcker världen och jag försöker upptäcka dig. Egentligen är det bara två sidor av samma mynt. Som individen och staten, Darwin och Gud. Ett sätt att få en början och ett slut.
Och någonting däremellan.


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar