Jag står på balkongen med Belle & Sebastian. Staden har tagit skydd från regnet, jag har förälskat mig i det. Det är sådant där vattenspridarregn, som gör dig blöt på hela kroppen samtidigt, men i så små mängder i taget att du inte märker det.
Luften är ljummen och vindarna ödmjuka. Hade temperaturen bara varit lite högre så hade jag kunnat känna doften av blöt asfalt och jag hade kunnat gå barfota utan att vara dumdristig. Känt strukturen av kullersten i hålfoten och blöt jord mellan tårna. Renässans.
April känns som oktober. Nätterna är varken ljusa eller mörka och andetagen har inte frusit ännu. Den tunga vinterisen har släppt taget om sjöarna och träden vaknar ur sin koma.
Snart. Snart ska också folket vakna ur sin. Det ska bli fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar