Precis innan kollektivtrafiken vaknar hörs fåglarna. I tidpunkten då det sena festfolket möter den tidiga arbetarklassen vid spårvagnshållplatserna. Då de är lika okunniga om varandras laster och dygder. Då de är lika nakna som de föddes. Med vidöppna ögon, bakom okunnighetens slöja. Då bördan och belöningen är kollektiv, som alltid i den sömndruckna sfären.
Sekunderna precis innan morgonen.
Det är fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar