Ibland har mitt hjärta en förmåga att pumpa blodet åt fel håll. Det bildas något slags gurglande ljud i magen då och det låter som om fjärilarna drunknar. När blodet försvinner från händerna så sticker det i fingertopparna och jag kan inte identifiera om jag är illamående eller hungrig. Eller om det är någon slags känsla där emellan.
Det uppträder oftast i väntan på vetskap. Inte i väntan på svar så mycket som en ny fråga. Det är då min bröstkorg tycks vända sig ut och in och revbenen som förut fungerade som en sköld är mer som persienner, som bara skyler det uppenbara.
Det är då det är lite som att lära sig andas på nytt och det är nog därför jag inte riktigt vet hur jag ska bete mig.
Tillslut stannar det gurglande ljudet upp och jag tänker att det är då fjärilarna dör.
Jag sörjer alltid att jag inte lyckas rädda dem, men det är så svårt att ge vind till deras vingar, utan syre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar