Jag sitter i fönstret med en halvrökt cigarett, insvept endast ett lakan. Göteborg har inte vaknat ännu & min hjärtrytm går i slow motion. Jag lyssnar till morgonljuden som jag blåser ut cigarettröken med kisande ögon. Vinden är inte lika hämndlysten som förr och det är lättare att andas.
Jag fimpar cigaretten mot fönsterbrädan och låter huden dra ihop sig under lakanet. Det är nu, precis innan staden fylls av liv, jag känner att jag kan göra precis vad jag vill.
Sekunderna precis innan morgonen.
Det är fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar