Katastroferna utlöser varandra och världen analyserar orsaker. De orättvist fattiga blir fattigare och de feta rika fetare. Västvärldens aristokrater drömmer om vitare stränder, som de sover på sina sedelstoppade madrasser.
Media vinklar sanningen och de lyckligt ovetande når aldrig kunskap. Somrarna på nordliga breddgrader blir varmare och medelsvensson slutar sopsortera. För vad är väl en vecka på Thailand, mot en månad på västkusten?
Studenterna slutar äta kött och tapetserar världen med sin elegi, för att sedan låta barnen av dåtiden sy deras stuprörsjeans. Visionärerna söker den stora flykten, men fastnar i utrymmet mellan allt och ingenting, i skuggan av dem själva. Vi skriver våra klagosånger och identifierar våra plikter, för att sedan bryta våra löften innan första refrängen.
Vi skänker pengar per sms, hyllar oss själva och börjar söka stordåd. Vi dricker vårt kaffe svart och rättvisemärkt, twittrar vårt senaste hjältedåd och hyllar teknikens profeter. Vi kallar oss ödmjuka och sköljer våra synder i vårt dricksvatten.
För att sedan klandra storföretagens oljeutsläpp. Vi nyttjar varandra som medel för ett mål, låter produkter bli våra droger då vi blir produkternas beroende. Vi drömmer om familjeliv & förortsvillor, som vi pendlar till jobbet och torterar kommande generationer. Vi söker kärleken på Internet och slutar älska varandra. Vi slutar träffas face-face för att träffas face-facebook. Vi kallar oss socialister. Vi kallar oss rättvisemärkta, heroiska och medvetna. Vi kallar oss övermänniskor, evolutionens mästerverk och guds bästa barn. Som vi skördar möjligheter med vårt storhetsvarsinne. Vi kallar oss välgörande men struntar i välgörenheten.
Vi är hycklare. Universums antagonister som, efter två tusen år, inte kan finna den objektiva moralen.
Vi är avbider av varandra som alltid är på väg, men aldrig framme. Och vi kallar oss levande, som ägnar livet åt det hjärtskärande, endorfinpumpande, orgasmiska sökandet efter det tomrum mellan allt och ingenting som kallas lycka.
Som vi förgör den och livet förgår oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar