Takeaway coffee in springtime.

Vårsolen kysser vinterblekta kroppar & jag dementerar mina första intryck. Kylan känns mer avlägsen nu och det är lättare att andas, när fåglarna flyttat hem igen. Jag har arkiverat förhoppningarna för att somna med öppet sinne, och hjärtat på rätt sida. För att det är lättare så.
Jag lyssnar på musik utan undertoner och jag har slutat analysera dig.
För att lämna läppstiftsmärken på vita kaffekoppar och anonyma hälsningar på spårvagnshållplatserna.
Göteborg är vackrare i färg & moder jord är inte lika hämndlysten nu.
Dagarna är bra och vi lever.
Kanske, kanske kan vi också älska varandra.
Utan baktankar, som det var menat.
Det vore fint.