.
Jag räknar dagarna på fingrarna och försöker komma ihåg att andas. Men jag har tvättat mina lakan och jag har glömt bort färgen på dina ögon. Så jag inviger min balkong och försöker hålla fast vid fiktiva ögonblick. Men du har märkt insidan av min bröstkorg med dina initialer & jag börjar fundera på om jag lyckades finna din.
För bakom kulisserna av ett sömndrucket Göteborg är allting vackert. Lika naket som en hemlighet & utan instruktioner. Men när solen väl tränger igenom den skylande fasaden slutar pulsen gå i slow motion, och då är det som om hjärtat slår dubbla slag för att hinna ikapp. Det är nog därför jag glömmer att andas.
.
Industriröken formar molnfigurer över hustaken och jag försöker formulera orden, i väntan på morgontrafiken.
Jag vill egentligen inte måla min värld i dina händer & stanna tiden med min ovisshet. Jag vill bara kunna andas så att blodet skummar längst ut i fingertopparna.
Och jag vill le lite. Med tankarna på annat håll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar