Jag iakttar världen från mitt sovrumsfönster och kommer aldrig riktigt under huden-nära. Jag ser staden vakna och byta färg och gå från vilopuls- maxpuls. Föränderlig och levande. Jag dricker mitt morgonkaffe och kvällste i samma morgonrock, och jag skriver samma meddelanden på imman i badrumsspegeln efter duschen.
Jag kanske ska göra som fåglarna. Flytta söderut. Eller norr. Eller till något av de kombinerade väderstrecken.
För att slippa kylan & kallprat. Och byta till det där verkliga, föränderliga och levande. Som våra förfäder och barnbarn.

I like it!
SvaraRaderaBeautiful image!
SvaraRadera